Tyskar som cyklar

Att cykla i Berlin är en kamp på liv och död. Eller ett race på liv och död kanske.

Det är inte ovanligt att se personer i fullständig cyklistmundering svischa förbi på de tungt trafikerade gatorna, trottoarerna och rabatterna. Och det är inte ens när de cyklar på fritiden, de är bara på väg till jobbet.

Det har hänt ett par gånger att jag i den minusgradiga morgonrushen hamnat på ett smalt cykelspår (det vill säga den del av bilspåret som genom ett par vita streck indikerar att här är det fritt fram för cyklister. Säkert och bra) bakom någon med ena byxbenet upprullat (skydd för kedjan är för mesar!) och överkroppen starkt framåtlutad för att minimera luftmotståndet och maximera ergonomin, öka hastigheten. Och det förstår jag ju. Jag gillar effektivisering, varför skulle jag annars flytta till Tyskland? Men det är den där fuktiga svettdoften… Den som sedan lägger beslag på mitt luftutrymme tills personen framför mig tack vare sin fenomenala hastighet försvunnit bortom horisonten. Det är den som får mig att undra vad som är så fel med att ta sig fram i maklig takt?

Eller är det bara jag från lilla landet lagom som ser skönheten i det?

cyklister_oberbaumbruecke

Tyskar cyklar så snabbt att en vanlig kamera inte kan fånga dem på bild. Och tydligen kan de cykla på vatten också.

Träningsterminologi

Tydligen är jag en av dem som jag själv brukar göra mig lustig över. En sådan som skaffar gymkort i januari. När jag var på gymmet och lät mig informeras och visas runt så bad jag till och med tränaren att inte starta mitt medlemsskap förrän i februari, just för att jag inte ville att det skulle kännas som ett ”nyårslöfte”.

Så jag återvände till fitnessvärlden. Träningsredskap, vikter, tjejer i tajta kläder, löpband, maskiner, kurser till hurtig musik. Just det där sista var något som jag kände mig ytterst skeptisk till. Men nytt år, nya föresatser innebär ju att man måste ta sig utanför sin bekvämlighetszon (jepp, fritt översatt från engelskan), bita i det sura äpplet, smida medan järnet är varmt. Ni fattar. Sagt och gjort, jag vågade mig in på en kurs som hette Body Fit. Detta efter att jag stått utanför Zumbakursen och tittat in på alla som försökte hålla koll på stegen och samtidigt röra på sig i mjuka, sensuella rörelser. Inget för mig.

Men Body Fit – en utmanande helkroppsträning med hjälp av redskap – lät helt okej. Inget koordinationstrams här. Inte förrän efter tre minuter i alla fall, då vi förväntades utföra storverk som ”ta ett diagonalt steg bakom andra foten”. Och, vips var jag alldeles bortkollrad.

Ja, det blev lite som det här:

Men det jag ville komma till var, vilket speciellt språk tränare har. Jag har märkt det på yogakurser och pilateskurser och nu även på Body Fit. Det känns som att man har fler kroppsdelar helt plötsligt. Man får höra saker som:

Sträck ut den övre framfoten

Skjut fram ditt bakre lår

Vrid ut sidan

Tryck bak revbenen mot framlåren

Lyft UUUUUPP den bakre foten mot taket och andaas

Ursäkta, jag skulle göra VAD sade du?

Internetskadad

Man utvecklar ändå en hel del egenheter när man sitter framför en dator. Sådant som man gör omedvetet och kanske skulle bli chockad och generad om någon kommenterade det.

En del kanske smackar. En del kanske kliar sig på tårna.

Jag pratar med gif:ar.*

När jag slösurfar lite på kvällen, landar på tumblr och möts av tusentals rörliga bilder med tillhörande text.

Så. måste. jag. kontrollera.

Jag måste se att texten stämmer med gif:en, säger personen verkligen hela texten eller är det bara en liten del som är med i ”klippet”? Så jag sitter och följer med och pratar med gif:en tills jag är i synk. Med en gif. Med en rörlig bild som en främling skapat för internet.

Förvirrande

Det är nog dags för semester tror jag.

* I skrivande stund ger en sökning på "talk to a gif" 2 180 000 
resultat på Google. Inget av dem tycks demonstrera vad jag menar.

Har någon sett mitt örngott?

Häromdagen, när blåsten piskade mig i ansiktet på vägen hem från jobbet såg jag en mycket märklig sak. På en lyktstolpe hade någon tejpat fast ett laminerat papper med en efterlysning.

Vilket i sig inte är så märkligt kanske. Om det inte varit för det faktum att efterlysningen gällde ett vitt örngott. Och en hittelön utlystes för den som återlämnade detta vita örngott med måtten 60x80cm. Personen skrev att hen verkligen saknade sitt örngott och var väldigt mån om att få tillbaks det. Okej.

Är det bara jag som känner att lagt örngott ligger, så att säga?

En sak till, jag har blivit informerad om att det inte är så lätt att veta hur man ska kommentera på min blogg. Era stackare, säkerligen har ni försökt och försökt att publicera era engagerade kommentarer men inte hittat rätt här på bloggen. Dels kan ni klicka på ett inläggs titel för att komma till kommentarsfältet eller så tittar ni upp till höger vid varje inlägg där det finns en ruta som ser ut som en pratbubbla. Klicka på den för att komma till kommentarsfunktionen.

Det kan ta ett tag innan nästa blogginlägg publiceras för jag misstänker att jag kommer få sitta i dagar, ja kanske till och med veckor och svara på alla kommentarer som kommer strömma in nu.

[Såhär glad kommer jag att bli för alla kommentarer.]

Bokmalds lista för det nya året

Nu när ett nytt år börjat och ett annat har förlagts till historien är det många som skriver listor och sammanfattningar, hur var det gångna året och hur vill man att det nya ska bli? Jag vill givetvis dra mitt strå till stacken och skriva en lista jag med.

I egenskap av god samarit, världsmedborgare och en allmänt vänlig själ (något jag kan gå i god för) vill jag skapa en lista som kan hjälpa mina medmänniskor. En slags guide för 2013. Här är den:

Saker du inte ska beklaga dig över om du vill behålla dina vänner (utan inbördes ordning):

Att du har för tjockt hår.

Alla jobberbjudanden som trillar in och du vet inte vilket du ska välja.

Träningsvärk. Från sexuella aktiviteter.

Att du ser för ung ut. Detta är något jag har erfarenhet av och det kan vara frustrerande att höra ”och hur trivs du på gymnasiet?” när man snart är färdig med sina universitetsstudier. Det finns faktiskt värre saker att gå och dras med.

Att du reser för mycket.

Att du har för mycket kreativitet som vill ut. (Sluta gnäll, släpp ut den då!)

Att du har tråkigt. (Jaha, tack för den.)

Bild

Helt orelaterad bild 1.

Vilka klagomål gör er irriterade?