Vill man vara fin får man lida pin – tankar om det ”svaga” könet

Som så många av mina blogginlägg inspirerades det här av en scen i en teveserie. En kvinna på en stor glamorös fest står vid en pool, med en glamorös drink i handen. Hon bär en vit bikini, stora silikonbröst och stilettskor. Så långt var det inget ovanligt med scenen, jaha, stora bröst- igen, var allt jag blaserat behövde tänka. Men plötsligt flög en stor badboll upp mot henne som hon leende försökte slå tillbaka till swimminpoolslekspelarna. Och hon stapplade baklänges på de höga klackarna, försökte hålla balans över brösten och inte spilla ut drinken. När hon gjorde det här såg hon ut som ett fångat djur, någon som inte kan röra sig fritt. För det kunde hon inte, hon kan inte korsa armarna över brösten, hon kan inte lyfta för högt på benen, då skulle hennes bikinitrosa kanske glida iväg på ett osmickrande sätt. Och framförallt, hon kan inte gå ordentligt i de där klackarna.

Det är fortfarande så som det varit i många hundra år. Kvinnor bygger sina egna fängelsen när de väljer kläder och accessoarer som begränsar deras rörelseschema. Vari ligger meningen med att köpa för små skor, som är högklackade, som man får ont av, som man inte kan springa i- bara för att de är snygga? Jag har vänner (kvinnliga, om det nu behövde förtydligas) som konsekvent trycker ner sig i för små kläder. En vän berättade till exempel att hon köper för små jeans, som hon inte ens kan knäppa och sen bär hon långa överdelar till det för att dölja att blixtlåset inte ens är uppdrapet. Bekvämt? Knappast. Får hon ”sexiga” tajta ben? Definitivt.

Som alltid, när det gäller det negativa manifesterandet av könsroller kan vi ta Hollywoods röda matta som exempel. Standardklädseln för män är förvisso förutsägbar och ovarierande, men otvivelaktigt bekväm. De har byxor som tillåter fria rörelser, en skjorta som inte sitter åt någonstans (förutom de uppenbara fallen av för stora bröstmuskler) och rejäla skor.

Standardklädseln för kvinnor däremot är en klänning med åtsmitande överdel (kom inte och försök intala mig att alla av Beyoncés klänningar tillåter henne att andas fritt), höga skor, gärna stilettklackar, tunga örhängen och ibland toppas det hela med en komplicerad frisyr som sätter stopp för alla eventuella tankar om att kunna headbanga eller göra häftiga huvudrörelser.

Nu säger jag inte att kvinnor aldrig har bekväma kläder eller  inte får ha bekväma kläder. Det är väl klart att de får, att det accepteras av samhället. Men förklara för mig, den som vill, varför det som är ”vackert”  på kvinnor är samma kläder som gör kvinnor mindre rörelsebenägna. Och varför tanken ens existerar att man ska ha för små skor.

Och varför det bara är kvinnor som snörjer in sig i organdödande kläder.