Sommaren är min stora kärlek, det går inte att förneka. Jag älskar känslan av solen som bränner min hud lite lätt. Jag älskar att gå omkring i lösa kläder i tunna tyger och vara på gränsen till att svettas och tycka att det är så varmt så att jag måste dricka något kallt och läskande. En cola. Ett glas lemonad. Eller en Radler (sprite och öl, typiskt tyskar att blanda olika drycker).

Tur att etiketten är uppochner så att jag inte gör smygreklam här på min välbesökta (ähum) blogg
Men… Sommaren gör mig inte kreativ. Tyvärr. Hur kan man sitta inne och skapa när solen skiner för fullt, när det salta havsvattnet lockar och din färgglada bikini väntar på att få användas? Och det är i bästa fall. Om det är en regnig sommar (ja, jag är ledsen att riva upp gamla sår kära Sverigebor, men jag vet att ni vet att vi alla vet hur en regnig sommar ser ut) så blir man inte heller särskilt inspirerad. Kanske lite, min besvikelse på det svenska vädret har ju faktiskt resulterat i några låtar. Eller låt och låt, det var snarare när jag gav utlopp för min frustration över snöfall i april som detta musikstycke kom till i mitt lilla studentrum:
Så, sommaren är min stora kärlek, med tunna tröjor, lata dagar på stranden, härliga utomhuskonserter och medtagen mat på picknickfilt är jag kanske som lyckligast. Men när hösten kryper in med sina kyliga morgnar och sin torra kalla luft ja, då börjar det klia i skaparfingrarna. Då vill jag pyssla, skriva och sjunga. Och det tänker jag göra.

En gitarr, innan jag dammat av den.
Vad tänker ni göra? Säg mig, kära bloggläsare: När är ni som mest kreativa?
Pingback: Mixa och matcha – tyska egenheter | Den pågående Apokalypsen
en kall sen mörk höstkväll när himlen börjar bli rosasvart och ingenting stressar, många sover, det är liksom inga måsten. DÅ. Älskar jag det.