När nytt och gammalt blandas

Snart kommer de träffa på varandra. Den gamla och den nya Jag. Ett nytt sinne men en gammal stad. Lite orolig är jag, för tänk om det är ett svart hål jag dras in i, tänk om jag förlorar den nya mig och inte längre vet vad som är verklighet och vad som är förflutet?

Jag ska börja på nytt men också börja om i en stad som jag bott i förut när jag var yngre och när jag var en annan person. n som inte sett alltför mycket av världen. Visst, det är ingen globetrotter som sitter och skriver nu, men jag har lärt mig konsten att se sig själv ur olika perspektiv. Att förstå min plats och min betydelse för andra.

Och nu ska jag tillbaka. Jag kommer stöta på folk som kände mig då och det är något jag måste kämpa emot. De gamla hjulspåren alltså.

2009 känns ändå bra. Inget är som jag trodde att det skulle vara men jag är trots det motiverad att göra det bästa av det jag har.

• Det var på badhuset i Utlandet som jag såg en mamma som klappade om sin lille son med ett badlakan (hur gammal kan han ha varit, fyra,  fem, sex år gammal?) och pratade med honom. Hon sa något som gjorde mig så glad. Sonen frågade:

Kan jag bli brandman?

Ja, svarade hon. Du kan bli vad du vill när du blir stor.

Vad jag vill, vadsomhelst?

Ja, vad du vill.

Så ska man uppfostra barn. Men man kan även tänka på det när man uppfostrar sig själv.

Jag är ung och jag kan bli vad jag vill!

Tycker du inte att du är ung? Då ska jag be att få berätta om nittionioåriga danska Ellen som går på Tivoli och åker Parisehjul och skrattar åt sin betjänt som är höjdrädd. Som skriver email till vänner och bekanta och skrattar över hur långsamt det går. Som planerar resor till New York. (dokumentären sågs på SVT förra veckan).

Så, hur gammal är Du egentligen?