Berg och religion
november 26, 2008
Hur förklarar man varför man inte är religiös, eller varför man är det? Hur visar man att man accepterar och förstår den som inte har samma åsikter som en själv, men att man inte någonsin kan förstå helt?
Jag är inte religiös. Jag försökte en gång i tiden, jag försökte tro på en Gud men det finns helt enkelt inte hos mig. Jag har umgåtts mycket med troende personer och jag respekterar deras åsikter, jag skulle vilja gå så långt som att säga att jag förstår dem, men ändå inte. Det finns en fundamental skillnad i våra tankesätt, som på sätt och vis inte kan överbryggas. Det kanske är lättast att förklara med en mental bild:
Föreställ dig två berg som står brevid varandra, enkla, konformade höga berg. Mitt emellan dem flyter en flod och på marken växer gräs eller buskar, det är inte viktigt. På den ena bergstoppen står jag, en icke-troende person. Om jag vänder mig mot det andra berget så ser jag en annan person stå på den andra bergstoppen. En troende person.
Jag kan se den här personen klart och tydligt, jag kan se vägen uppför berget som han eller hon måste ha vandrat. Även om jag inte har hans/hennes utsikt så kan jag ändå föreställa mig vad det är han eller hon ser. Förstår du? Jag har en aning om vad han/hon har för utsikt, men i slutändan är det inte min utsikt.
För jag står ju på mitt eget berg. Och jag trivs med min utsikt. Det finns absolut ingen anledning för mig att vandra ner för detta berg, simma över floden och vandra upp för det andra berget. Ingen anledning som helst. Det finns ingen vilja att lämna min bergstopp, och jag skulle tro att personen på den andra bergstoppen känner likadant.
Varför hamnade jag just på det oreligiösa berget? Kanske för att det var en kortare väg att gå från mitt hus? Det är mycket möjligt.
Min tro är att alla någon gång kommer att korsa den floden och vandra uppför det religiösa bergets stig. Det är så vi människor är, när vi står inför Döden, tar vi inga risker, hellre tro en gång för mkt än för lite.
Som du själv säger ”Min tro är…” Vilket visar att du står på ditt berg och även om du kan föreställa dig min utsikt så kan du inte se den med egna ögon.
Många skulle kanske gärna tro, särskilt i svåra tider. Men tro mig, ibland finns det helt enkelt inte inom en.
Jag står tyvärr inte på något av bergen. Det sträcker sig en gångbro mellan bergskanterna och jag står mitt på den. Somliga dagar vandrar jag till den ena sidan, andra dagar uppehåller jag mig på motsatta sida.
Vi har alla en tro inom oss, frågan är bara om man vågar släppa loss den istället för att undertrycka den.
Du har verkligen inte förstått vad det är jag vill säga med mitt inlägg.
Du talar som om du ser min utsikt, men det gör du inte- bara jag står på min bergstopp och det låter inskränkt att påstå att icketroende har en tro som de bara undertrycker. Det är ungefär som om man skulle säga att alla troende människor är inbillningssjuka…
Jag förstår vad du vill säga, men jag menar bara att jag kan förstå hur din utsikt ser ut. Du kan ju inte säga att det är antingen det ena eller det andra. Inget är ju svart eller vitt, utan mycket kan vara i just gråzonen.
Icketroende tror inte på någon högre religiös/andlig makt, men nog finns det något annat som de tror på. Det är den tron som jag refererar till.