Guilty pleasures

Guilty pleasures, vanor, saker du inte kan avstå från, även om du njuter av dem med ett dåligt samvete. Du vet att du inte borde äta det där, ligga med just den personen-igen, gå in i den affären, spela ps2 hela natten..

Mitt guilty pleasure är amerikanska teveserier. Jag tittar på dem, gottar mig i hur förutsägbart dåligt och mastodont allt är. Snygga produktioner.

Nu senast har jag kollat på ”90210″, den nya Beverly Hills-serien. Den kan väl sammanfattas med ett exempel från en scen som utspelas vid frukostbordet, där barnen för en gångs skull har förberett frukost för att glädja mamman(! läs även mitt inlägg ”Matlagning och könsroller i amerikanska teveserier).

Låt mig snabbt förklara vad det handlar om i serien. En trevlig, godtrogen familj flyttar från Kansas till Beverly Hills. De femtonåriga barnen (en naiv tjej, möjligvis den sämsta skådespelerskan sedan 1867 http://inventors.about.com/library/inventors/blmotionpictures.htm) och en adopterad svart son (på det sättet kunde de få in ”the black kid” som krävs i varje rolluppsättning) är i början oroliga för att de inte ska passa in, och under den första dagen i skolan blir de utskrattade men sen tröttnade antagligen manusförfattarna på den storyn och lät dem bli vänner med the A-crowd.

Just den här mysiga familjemorgonen, då mamman i familjen inte måste duka fram och undan pratar de om The Proom och frågar  barnen om de ska gå. Dottern, som har lite kärlekstrubbel svarar:

”Well, I kind of need to be asked first.”

Föräldrarna nickar, lugnade att dottern inte har en dejt än. För vi vet ju alla hur farligt det är för små amerikanska tjejer som har en dejt…

Men det som irriterar mig, om ni inte gissat det än, är själva uttalandet. Att någon måste fråga henne. Vad i hela?!  Den här serien lanserades som ”raunchy” och det ojades över hur vågad den sades vara. Vad de glömde säga är att värderingarna hämtades direkt från femtiotalet. Vilken manusförfattare med självrespekt kan skriva en sådan replik? Eller tänker de inte på att unga människor/kvinnor år 2008 även tar sitt öde i egna händer ibland? Jag förväntar mig ingen progressiv kvinnosyn i en serie som handlar om bortskämda, plastikopererade ”tonåringar” i Beverly Hills. Men att påstå att det är otänkbart att gå på skolbalen om man inte blivit frågad av en kille är väl ändå… Otänkbart.

Varför vill man inte producera något nytt, något som är lite annorlunda? Den här långa raden av amerikanska teveserier som okritiskt porträtterar kärnfamiljer, tonårstjejer som naivt vill ha en kille att gå ut med, men som måste skyddas eftersom killarna kommer vilja ha sex! I en scen oroar sig föräldrarna över att dottern inte är hemma klockan tio på kvällen, och i nästa scen rullar brodern omkring med sin flickvän.

Det är så tröttsamt. Tjejer måste skyddas från sex, men killar i samma ålder kan ha en avspänd inställning till det hela? Är vi inte förbi detta? Att tjejer måste spara sig? Vad är det för värderingar som om och om igen redovisas i teven, och manifesteras i vårt undermedvetna?

Mitt guilty pleasure är snarare my guilty source of frustration.