Spontandöd

Kan jag råka dö, per automatik, för att jag är i Sverige?

Om cirka två veckor kommer jag att ha flyttat tillbaka till Sverige igen och nu känner jag verkligen hur det börjar närma sig. Jag ser inte fram emot det. Snarare känns det som om det är döden som kommer mig till mötes. Sverige är döden?

Varför åker jag tillbaka? Jag trivs inte i Sverige, om det nu är någon som har missat det. Jag trivs inte i ett land där folk endast lever på ytan för att slippa låtsas om allt som är fel med vårt samhälle. Anorektiska, bajsnödiga Sverige. Ursäkta det grova ordvalet.

Jag flyttar tillbaka för att plugga färdigt, för att inte behöva oroa mig för att det elitistiska universitetssystemet ska kasta ut mig härifrån efter sju år. Efter mer än sju år hade det blivit, om jag ska vara realistisk. Jag valde utmaningen, men när jag fått smaka på den tyckte jag inte att priset var värt ansträngningen. Jag kunde inte se mig själv på ”prispallen” i slutändan. Vilken gjorde vägen dit outhärdlig.

Så jag ska satsa på det jag tror att jag vill göra. Men måste jag verkligen vara i Sverige? Jag försöker komma ur mitt eget skinn, ångesten över att återvända.

Det känns fel på så många sätt.

Karriärsval. Vilket skämt.